Att våga säga ifrån

Som HR-ansvarig på ett företag i branschen har jag förstås följt debatten med intresse och också reflekterat över Forsens roll. Hur kan vi som arbetsgivare agera, både förebyggande och om sexuella trakasserier inträffar? För det gör de på de flesta arbetsplatser och företag, även om de grova övergreppen förhoppningsvis inte förekommer så ofta.

Metoo är något av en revolution, som har lyft frågor man tidigare har nonchalerat och som också har satt ett större fokus på vad lagen verkligen föreskriver: att vi ska jobba förebyggande mot sexuella trakasserier och att företagen ska utbilda chefer och medarbetare i hur de ska agera om de själva utsätts eller om de ser när någon utsätts.

En annan positiv följd av Metoo är att vi tvingas ta ställning till hur vi beter oss på och utanför arbetet. Hur skämtar jag? Ska vi kommentera varandras utseenden? Var går gränsen mellan den vänskapliga tjeniskramen och något annat? Frågan är uppe på bordet och det är ett jättestort steg framåt. Och vi ska vara medvetna om att den som utsätts har tolkningsföreträde, även om det inte finns något syfte att trakassera någon – så säger lagen.

När jag får frågan var gränsen går för sexuella trakasserier brukar jag helt enkelt svara: Skulle du agera på samma sätt om din partner eller barnen tittade på? Tycker du att det är ok att din partner eller dina barn utsätts för samma sak? Om svaret är nej har du förmodligen gått över gränsen – krångligare än så behöver det inte vara.

På Forsen ligger vi långt fram i vårt jämställdhetsarbete – vi har lika många män som kvinnor i ledande befattning. Men det betyder inte att vi tror oss vara förskonade. Sextrakasserier förekommer överallt i samhället, både inom och mellan könen, som en demonstration av formell och informell makt. Det är en värderingsfråga, som kräver att vi som arbetsgivare ständigt jobbar med vår värdegrund.

Men det räcker inte att prata om värderingar och ta fram handlingsplaner, vi behöver också låta medarbetarna öva i att säga från. Ingen vill ju döda en trevlig stämning på julfesten genom att sätta sig på tvären. Därför är det viktigt att träna vid ett mindre laddat tillfälle. För om det är något som är centralt här så handlar det just om att kunna och våga säga ifrån – både hos den som utsätts och den som ser när det händer.

På ett företag med en sund kultur vet alla var gränsen går och att man kan agera utan att bli förlöjligad. Att först bli sexuellt trakasserad och sedan ifrågasatt är en form av dubbelbestraffning som inte hör hemma någonstans. Alla medarbetare ska känna att det är självklart att säga ifrån. När vi har åstadkommit det är vi en bra bit på vägen. Men vi får aldrig glömma att det också är ett ständigt pågående arbete.