FFW: Undantaget Vallastaden

Det här blogginlägget är ett utdrag ut vårt magasin FFW – Forsen Forward (Nominerat till Svenska Publishingpriset). Vill du ha ett exemplar, klicka här. Kostnadsfritt så klart. I magasinet kan du läsa fler spännande intervjuer, bland annat med Bostads- och digitaliseringsminister Peter Eriksson, Emmali Jansson, miljöpartist och ordförande i byggnadsnämnden i Göteborg och 20 barn från Edboskolan i Huddinge. Och lite till.

På rekordtid har hela 40 aktörer byggt tusen bostäder och skapat en grön, tät och blandad stadsdel i Vallastaden nära Linköpings universitet.
– På fem år har vi hunnit med medborgardialog, detaljplan, arkitekttävling, marktilldelning och själva byggandet – allt inom befintligt regelverk. Med hjälp av en gemensam logistiklösning lyckades vi hålla tidplanen och det mesta kommer att vara klart till höstens bomässa, säger Simon Helmér, vd för Linköpingsexpo.

Foto:  Mark Olson

Vallastadsmodellen, som han kallar det för, bygger på tre huvudprinciper: Små fastigheter för en stor mångfald, detaljplan före markförsäljning samt konkurrens med kvalitet i stället för pris.
– Vi tog fram ett kvalitetsprogram med 19 kriterier, som baserades på kommunens medborgardialog Och ju fler kriterier du lever upp till som byggherre, desto fler poäng. Det kan handla om saker som social mångfald, passivhus eller flera lägenhetstyper i samma fastighet. Och den byggherre som hade flest poäng fick köpa marken.

Målet med Vallastaden är att stadsdelen ska kunna stå sig som ett internationellt stadsbyggnadsprojekt.
– Linköping är känt för teknisk utveckling, med innovativa företag och landets första civilingenjörsutbildning inom data. Och med Vallastaden finns en tydlig ambition att skapa framtidens stadsdel, som ska sätta Linköping på kartan inom samhällsbyggnad. När alla aktörer dessutom vet att stadsdelen ska visas upp på en bomässa gör de sitt yttersta och lite till.

En av de mest utmärkande egenskaperna är mångfald på alla plan: ägandeformer, arkitektur, bostadstyper och antal byggherrar.
– Genom att vi delade upp stadsdelen i mindre delar fick fler aktörer chans att bygga, och ingen arkitekt har fått rita två hus bredvid varandra. Inom samma kvarter samsas villor, radhus, trapphusboenden, generationsboenden, bostadsrätter, hyresrätter och studentlägenheter, säger Simon Helmér.

Den stora andelen studentlägenheter beror på närheten till Linköpings universitet, vilket annars inte var det självklara läget för ett nytt, modernt bostadsområde.
– Flera byggherrar ifrågasatte läget, det finns centrala områden som de hade föredragit. Men det fanns ett tydligt önskemål från universitetet, som ville ha ett campus med stadskvaliteter. Och vi har faktiskt lyckats förvandla ett C-läge till ett A-läge, mycket tack vare de modiga byggherrarna.

En utmaning – liksom för branschen i stort – har varit bristen på arbetskraft hos en del av byggföretagen.
– När vi började planera detta för fem år sedan kunde vi inte förutse takten i svensk byggproduktion. Å andra sidan har efterfrågan på bostäder ökat i samma takt. Om man tittar på Linköpings storlek så hade ett motsvarande projekt i Stockholm varit 15 000 bostäder. Men marknaden är råstark i Linköping och folk köar för att få bo här.

 
– Det som gör Vallastaden spännande är inte spetsen på de enstaka lösningarna, säger Simon
Helmér. Det är den stora bredden. Här finns till exempel många passivhus och plusenergihus, som producerar mer energi än de förbrukar. I ett multihus samlas sopsug, återvinning och cykelparkering. Här finns även laddstationer för elbilar, en bilpool och biodling på taket. Ledningar för vatten, el, fjärrvärme och avlopp har samlats i en kulvert under marken, vilket gör att gatorna inte behöver grävas upp när något ska underhållas. Kulverten ger dessutom mer utrymme för trädens rötter att växa, vilket möjliggör en grönare stadsdel.

– Jag har sett många häftiga idéer som har vunnit arkitekttävlingar, men när de sedan blivit verklighet har de inte levt upp till bilden. I Vallastaden ligger vi däremot väldigt nära det ursprungliga förslaget, och har fått en stadsdel som inte liknar någon annan.

Skribent: Krister Insulander