Unik infiltrationsanläggning i Stadshagen

Om- och nybyggnationer pågår i stadsdelen Stadshagen i Stockholm. Inom kommunens byggherreansvar ingår bland annat att ta hänsyn till höga dagvattenflöden från gatumarken. Generellt är dagens dagvattennät inte dimensionerat för att klara av framtidens beräknade höga flöden, men det finns också andra aspekter. Dagvattnet i en stad med många hårdgjorda ytor behöver renas från skräp som kastas på marken och smuts från bilar och behöver även fördröjas innan det rinner ut i Karlbergskanalen. Med bakgrund i detta krävs nya lösningar för att kunna svara upp mot kraven på framtidens extrema nederbörd.

Grön byggledning
I Stadshagen har Stockholms stad och Stockholm Vatten och Avfall (SVOA) byggt en stor infiltrationsanläggning som fyller två viktiga syften. Här renas dagvattnet på ett naturligt sätt, genom sandlager som fångar upp föroreningar, smuts och skräp, och dels fördröjer den dagvattnet innan det når utloppet. Anläggningen har förutom den tekniska funktionen även utformats som en generös parkyta med stora planteringar med plats för både umgänge och rekreation.

Beställare är Exploateringskontoret, Stockholms stad samt SVOA. Maria Rydell, Projektledare/Landskapsarkitekt LAR/MSA på Forsen är den som har uppdraget för den gröna byggledningen inom projektet.

– Min uppgift har varit att kontrollera att växtbäddarna blivit korrekt byggda, att alla växterna planterats rätt och jag kommer även att kontrollera skötseln av anläggningen under de kommande två åren. Allt kommer att behöva driftsättas, trimmas in och sedan lämnas över till de som ska förvalta anläggningen framöver.

Anläggning med flera funktioner
Det finns olika lösningarna för att minska risken för höga dagvattenflöden i stadsmiljö. Det som är unikt med anläggningen i Stadshagen är framförallt skalan och den integrerade parkmiljön med soldäck och trivsamma vistelseytor, menar Mara Rydell.

– Det händer jättemycket kring ämnet dagvattenhantering och det är numera vanligt att man bygger både regnbäddar och olika former av reningsanläggningar. Den här infiltrationsanläggningen är ovanligt stor för att vara i stadsmiljö, den är 800 kvm. Den fångar upp allt vatten, renar det och fördröjer det innan det till slut rinner ut i Karlbergskanalen. Betongkonstruktionen består av olika fack som fungerar som bassänger som i tur och ordning svämmar över, innan det renade vattnet når utloppet.

Sand, växter och biokol
Vad gäller reningen av vattnet är det sand, biokol och växter som gör jobbet.

– I varje fack filtreras dagvattnet genom den biokolsinblandade sanden. I botten finns det ett konstgjort grundvattenmagasin, det är bara överskottsvattnet som rinner ut i Karlbergskanalen. Biokolet renar dagvattnet, men har samtidigt också en vatten- och syrehållande förmåga vilket är bra för växterna. Genom biokolet utgör anläggningen även en så kallad kolsänka vilket också är bra ur miljösynpunkt, berättar Maria Rydell.

Olika, noga utvalda, växter har sedan planterats.

– Växterna växer i filtersanden och ju längre ner rötterna kommer desto mer kapillärfukt får de tillgång till från det konstgjorda grundvattenmagasinet. Så även när det är helt torrt på ytan tillåts rötterna hitta vatten på djupet.

Växterna är som sagt valda med omsorg för att kunna trivas i den speciella miljön med sina olika förutsättningar.

– Det råder flera olika mikroklimat i anläggningen. Växterna ska kunna klara sig både vid översvämning och när det är torka. Perennerna har dessutom planterats som barrotade, dvs de har levererats utan krukor med jord. Anledningen till detta är dels för att barrotade växter tål de speciella förutsättningarna bättre men också för att man vill fasa ut torven eftersom den är en ändlig naturresurs.

Kombinerat system kräver samarbete
En sådan här anläggning är en utmaning på många sätt. Förutom de tekniska aspekterna är ett kombinerat system lite nytt och gränsöverskridande. Alla inblandade, allt från projektörer, entreprenörer och kommande förvaltare, behöver se bortom de traditionella ansvarsområdesgränserna för gata, park, vatten och avlopp.

– Här gäller inte den traditionella uppdelningen inom respektive teknikområde utan alla behöver ha en förståelse för hela systemet och varandras roller. Det här är ett nytt sätt att tänka i stadsbyggnadsprojekten, men eftersom den här typen av anläggningar kommer bli vanliga måste vi hitta nya rutiner för detta. Det är jätteviktigt eftersom det här är framtiden, avslutar Maria Rydell.